Nær jag startade denna blogg hade jag en plan och filosofi att den skulle fungera som ett minne till mig sjælv och lite senare till barnen.
Men facit i hand, så hær drygt ett år efter landsbytet så har det liksom døtt ut...
Jag har helt enkelt inte tid, eller kanske, jag tar mig inte tiden.
Det har skett massor, vi har upplevt massor och fått många ny erfarenheter som jag inte fått på print.
Jag har tænkt så många gånger, idag, idag ska jag skriva, men så kommer vi hem, barnen ska læsa læxor, det dansas balett och spelas klarinett, spelas fotboll och sjungs i kør, det ska lagas mat och huset ska tas hand om. Så sjunker vi ner i soffan, myser en stund o så var ytterligare en dag till ænda.
Nu låter jag kanske lite negativ, missførstå mig rætt: Jag trivs fantastisk bra hær!! Jobbet ger mig otroligt mycket och det går riktigt bra før barnen i skolan och på dagis!
Nu går vi høsten till møtes, det børjar bli kallt, snøn omringar oss (tack o lov bara på fjælltopparna æn) och kvællarna blir mørkare.
Læget idag??
Vi tænder några ljus, lilla bus ska lægga sig o så drar jag till jobbet ett par timmar, får sækert mer tid imorgon ;)
Klem
