Olycka...

I lördags hände det som inte får hända, lilla bus hällde en kopp hett kaffe över sig.

Vi hade precis hällt upp i kopparna och snabbt som en vessla var sprang han runt bordet och fick tag på ena koppen. Jag ser att han har lyft koppen, skriker naturligtvis till NEEEJ, han häller och så var det gjort.

Halva ansiktet och hela bröstet/magen.... Behöver jag tillägga att han skriker, det värsta skrik jag någonsin hört.... Jag får tag i honom, springer halvvägs till badrummet, duschen är det enda jag har i huvudet, kommer då på att badrummet renoveras, stannar upp några sekunder och vet verkligen inte vad jag ska göra. Kommer mig in i köket, trycker ner honom i slasken, på med kranen och får av honom kläderna... Han är illröd!!!

Paniken sprider sig i kroppen, har aldrig känt mig så maktlös som jag gjorde just då.

Kyler och kyler....

Jag upprepar: vad gör jag, vad gör jag...

Svärfar tycker vi ska åka till läkaren, svärmor får fram bilnycklarna, jag får på lilla bus storasysters tröja och iväg.

I bilen lugnar han sig med snutte och tutte.

Väl framme fortsätter vi kyla medan sköterskan ringer efter läkaren som hade vakt, han kommer inom några minuter.

Efter en timmes kylande börjar vi bedömma skadorna.

Tack o lov har han klarat sig otroligt bra, får en blåsa på bröstet med ingen mer!!

Han var väldigt röd på kinden och uppmot ögat men det blev inte värre än så.

Han blev omplåstrad och så fick vi åka hem, med en tid för återbesök dagen efter.

Jag har vart lite fundersam och orolig för hur vården funkar här, trots allt inte jordens centrum vi bor i.. :)

Men måste säga att bemanningen är bra, det finns folk att prata med och få råd av.

Dagen efter var vi tillbaka, plåstrade om honom igen, det såg jättebra ut! Blåsan var fortfarande hel och inga ny fanns.

Igår tog jag så bort plåstret helt och hållet, det läker jättefint.

Lilla bus själv verkar inte ha tagit någon psykisk skada av det hela, han vill fortfarande ha alla kaffekoppar han ser....dessa hålls numera på betryggande avstånd!

Klem