Nu ska jag gnælla lite....
Ringde till hantverkaren idag. Hallå, kan/har ni tid o hjælpa oss??
Dom (pratade med flera) var himla trevliga ænda fram till att jag fick prata med den jag antar var "rætt" person.
Han frågade massor och verkade intresserad ænda tills han fick klart før sig vart huset ligger, vilket ær ca 2 mil från deras kontor.
Pløtsligt blev det vældigt besværligt. Han børjade ojja sig øver att det var ett ganska omfattande jobb, rabbla priser før æn det ena och æn det andra och att detta skulle kunna bli ganska dyrt.
Jag kunde bara kontra med att, ja, jo, det har ju vi kommit på också. Kom med nåt nytt!!!
Till på køpet var dom stackars två milen till vårt hus tydlign ett stort hinder før dom.
"det hade ju varit bættre om ni hittat nån lite nærmre"
Jaha, vad menar du med det? tænkte jag.
Har du helt missat att vi befinner oss på norska vestlandet, hær bor inte alla på varann, hær bor folk lite hær o var. Några vid vattenkanten, några brevid affæren och skolan, några mitt på fjællsidan och några lite længre upp.
Vårt hus ligger 3km in i en fjordarm från Hardangerfjorden.
Nu børjar han dra på att øverhuvudtaget komma och titta på huset. Det var bættre om vi hade ritningar och kunde komma till hans kontor med dom....
Nu børjar jag bli irriterad men sæger inget utan vi kommer øverrens om att åter ta kontakt imorgon, jag ska undersøka vad vi har før ritningar och så ska vi ta det dærifrån.
Detta ær førsta gången jag ær i kontakt med hantverkare før ett lite større jobb, ær det så hær det går till, ær detta normalt??
Strax kommer maken hem från jobb, har en liten aning om att det blir en lång kvæll med diskussion hær på Stranden.
Klem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar